Visionslös politik?
Det senaste året har kritiken mot Rörelsen haglat, vilket är väldigt berättigat. En del av denna kritiken handlar om att Rörelsen med Godsägarn i centrum inte har visioner för samhället, vilket även det stämmer.
Det intressanta är att mycket av den här kritiken kommer från borgeligenheten (ett fack i vilket jag ofta finner mig själv instoppad i, vilket för en libertarian inte känns helt rättvist), främst då från moderaterna och då börjar det bli riktikt intressant, för hur stora visioner har Alliansen egentligen?
Deras retorik är - förenkelt - den som följer:
Är det här visioner? Är det inte egentligen bara svensk kollektivism i en ny, yngre tappning?
Själv anser jag att framtidens visioner ligger hos individualismen; hos libertarianismen.
När jag hör "ordet" visioner förs mina tankar osökt till folk som jobbar för systemskiften, radikala samhällsförändringar.
En del av dessa förändringar kan hittas hos t.ex miljöpartiet eller CUF. Där pratas det om avskaffning av värnplikten (CUF), ett mycket bra förslag som försvarar individens rätt gentemot Staten, något som blir allt viktigare i dagens samhälle när vi går allt mer mot Orwells skräcksamhälle. Att Staten skall kunna skicka dess medborgare till döden enbart för att ens föräldrar valde att knulla utan kondom på en viss jordbit är fullkomligt absurt.
Det pratas också om avskaffningen av räntan (miljöpartiet), i extremt korkat förslag, men även korkade förslag är bra ibland, därför att de kan sätta fart på spännande debatter.
Idag är det så att alla sidoer i politiken kämpar mot samma mål, högre tillväxt och högre sysselsättning, men med olika mål.
I partiledardebatten mellan Reinfeldt och Persson diskuterade vilken procent ersättningsnivåerna borde ligga på. Allvarligt talat, det känns mer som en disskution som borde föras som interndebatt i ett parti, inte mellan två som försöker peka ut den andre som sin fiende!
Vart finns de som vill ta bort ersättningsnivåerna helt? Vart finns de som vill att allt som samhället produceras skall delas lika?
Framför allt, var finns den Fredrik Reinfeldt som sa att välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion?
Var finns libertarianerna?
Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel, och slarvig skrift. Är mycket trött.
Det intressanta är att mycket av den här kritiken kommer från borgeligenheten (ett fack i vilket jag ofta finner mig själv instoppad i, vilket för en libertarian inte känns helt rättvist), främst då från moderaterna och då börjar det bli riktikt intressant, för hur stora visioner har Alliansen egentligen?
Deras retorik är - förenkelt - den som följer:
*Vård, skola, omsorg
*Minskade bidrag
*Sänkta skatter
*Behåll en stor välfärdsstat
*Representativ demokrati
*Den svenska modellen är den som gäller
*Folkhemmet (Bl.a (kd) hänvisar allt oftare till folkhemmet
Är det här visioner? Är det inte egentligen bara svensk kollektivism i en ny, yngre tappning?
Själv anser jag att framtidens visioner ligger hos individualismen; hos libertarianismen.
När jag hör "ordet" visioner förs mina tankar osökt till folk som jobbar för systemskiften, radikala samhällsförändringar.
En del av dessa förändringar kan hittas hos t.ex miljöpartiet eller CUF. Där pratas det om avskaffning av värnplikten (CUF), ett mycket bra förslag som försvarar individens rätt gentemot Staten, något som blir allt viktigare i dagens samhälle när vi går allt mer mot Orwells skräcksamhälle. Att Staten skall kunna skicka dess medborgare till döden enbart för att ens föräldrar valde att knulla utan kondom på en viss jordbit är fullkomligt absurt.
Det pratas också om avskaffningen av räntan (miljöpartiet), i extremt korkat förslag, men även korkade förslag är bra ibland, därför att de kan sätta fart på spännande debatter.
Idag är det så att alla sidoer i politiken kämpar mot samma mål, högre tillväxt och högre sysselsättning, men med olika mål.
I partiledardebatten mellan Reinfeldt och Persson diskuterade vilken procent ersättningsnivåerna borde ligga på. Allvarligt talat, det känns mer som en disskution som borde föras som interndebatt i ett parti, inte mellan två som försöker peka ut den andre som sin fiende!
Vart finns de som vill ta bort ersättningsnivåerna helt? Vart finns de som vill att allt som samhället produceras skall delas lika?
Framför allt, var finns den Fredrik Reinfeldt som sa att välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion?
Var finns libertarianerna?
Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel, och slarvig skrift. Är mycket trött.
posted by hrm at 10:38 em
2 Comments:
Politiker har i princip några grundord de använder beroende på vad de tror pöbeln vill höra: förenkla (sällan!), reglera, fördela, förändra.
De talar ytterst sällan om att _avskaffa_, och i princip aldrig om att förminska sin egen roll i samhället.
Var är politikerna som vill minimera sin egen makt?
En hint som här: man "förenklar" inte genom att förändra 291 hjärndöda, troligtvis konflikterande regler marginellt. Folk klarar inte av att hålla reda ens på 20+ regler. Förenkla gör man genom att kasta bort ett gäng regler och lagar som är menlösa eller kontraproduktiva.
Absolut, politiker som vill avskaffa sig själva är en bristvara, det senaste förslaget jag läste som ens var i närhet av att minska politikernas betydelse var när Gustav Fridolin lade fram en motion om att sänka riksdagslönerna, vilket naturligtvis röstades ner.
En annan sak som är intressant är hur mycket Persson tjatar om systemskifte, fastän det är långt ifrån vad som kommer att hända om Alliansen vinner nästa val; vilket är synd.
Något som är ganska talande för Rörelsen är det som står i inlägget du länkar till. Att man spenderar miljarder på nya regler, istället för att spara miljarder på att ta bort dem.
Fast det förstår man inte.
Skicka en kommentar
<< Home